Jenny Ingridsdotter
Ledamot


Jag är 37 år och bor i Tunbyn utanför Sundsvall. Jag började rida när jag var väldigt liten och hängde i grannarnas stall dygnet runt. Så småningom fick jag ta hand om en bondes ponny, börja på ridskola och så den stora lyckan att till slut få ha en foderhäst.

På den tiden gick det ju bara att lära sig det gamla militäriska sättet att vara med hästar och att rida. Det sättet skavde nog lite och jag var inte heller så intresserad av att åka runt och tävla som många andra i stallet. Som tonåring blev andra saker mer intressanta och som ung vuxen red jag mest sporadiskt.

Ett tag hade jag en medryttarhäst, men under många år då jag bodde i Argentina var det mest ridturer på Pampas stora slätter med vilda galopper som liknade mina gamla ponnyäventyr. Väl tillbaka i Sverige hamnade jag i Sörmland och där hittade den fantastiska hästen Lucas mig. Tillsammans började vi en resa inom allt det nya som nu fanns i hästvärlden: vi tog lektioner i akademisk ridkonst, började tänka i termer av relation istället för kontroll och gjorde massa roligt markarbete. En helt ny hästvärld uppenbarade sig.

När Lucas och jag flyttade till Sundsvall för fyra år sedan hittade vi Yvonne Odsberg och kunde fortsätta vår resa inom detta nya. Så småningom kom Cali till oss, en peruansk paso, precis den ras som jag hade ridit med boskapsskötarna på Pampas och drömt om att få ha i Sverige. Cali är en mästare på att lära mig balansera och vara lyhörd för allt det som händer i hans kropp och min – både på marken och på uppsuttet.

Tillvaron med hästar är en resa där jag hela tiden lär mig så otroligt mycket mer om dem och om mig själv. Lucas har gått vidare till något annat men Cali och jag fortsätter att lära oss och försöker att finna glädje i det som vi gör tillsammans. Det är roligt att få vara med i ARV:s styrelse och jag hoppas att jag kan bidra med lite av den glädje som Cali och Lucas gett mig.

Jenny och Lukas
Jenny och Cali
Jenny och Cali